Jesus tröstade och uppmuntrade änglarna med heligt allvar, i det han försäkrade dem, att han genom sin död skulle frälsa många och tillintetgöra den, som hade döden i sitt våld. Gud skulle ge honom det rike, som Adam hade förlorat genom sin överträdelse, och de frälsta skulle få regera med honom i all evighet. Satan och syndare skulle förgöras, så att de aldrig mer skulle störa himmelens och jordens frid. Jesus förmanade änglahären att vara nöjd med frälsningens plan, som hans Fader hade antagit, och att hellre glädja sig över, att den fallna människan genom hans död åter kunde förlikas med Gud. Då uppfylldes himmelen med outsäglig fröjd, och änglarna lovade och prisade Gud. De slog an på sina harpor och sjöng ändå ljuvligare än förut, då de tänkte på den stora nåd och barmhärtighet, som Gud bevisat mot det fallna släktet, i det han utgav sin högt älskade Son till att lida och dö för det. De upphöjde och ärade även Jesus för hans självuppoffring i att samtycka till Faderns beslut, varigenom han måste lämna sin Faders umgänge samt lida och dö för en syndig värld.