Ingen människa kunde utverka försoning för sina medmänniskor. Hennes genom synd fördärvade natur gjorde henne till ett ofullkomligt offer – ett offer, som hade mindre värde än Adam före fallet. Gud skapade människan fullkomlig och oskyldig, och efter hennes fall kunde intet offer vara antagligt för Gud, med mindre dess värde översteg människans i hennes oskyldiga och fullkomliga tillstånd.