Kristi första ankomst var den största händelse, som hade inträffat sedan världens skapelse; men under det vår Frälsares födelse fröjdade himmelens änglar, var denna händelse dock icke välkommen för jordens konungar. När de vise männen omtalade sitt ärende i Jerusalem, nämligen att de sökte efter Messias, judarnas Konung – ty de hade sett hans stjärna i Östern och hade kommit för att tillbedja honom – kom staden i stor uppståndelse. Rykten därom spred sig snart till Herodes, som blev mycket vredgad däröver. Hans misstankar och avund uppväcktes, och han uttänkte en mörk plan i sitt onda hjärta. Medan judarna visade vårdslös likgiltighet, då de hörde de vise männens berättelse, blev Herodes storligen intresserad och uppbragt. Han sammankallade överprästerna och de skriftlärde och förelade dem att noga forska i profetiorna och säga honom var deras konung skulle födas. Deras likgiltighet och synbara okunnighet vid böckernas genomgång förargade den förtörnade konungen än mer. Han trodde, att de försökte att frånhålla honom sanningen med avseende på Messias’ födelse och befallde dem att noggrant studera profetiorna angående deras förväntade Konung. ”När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. Och han samlade folkets alla överstpräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Kristus skulle födas. De svarade: ’I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde över mitt folk Israel.’” (Matteusevangeliet 2:3-6) Herodes tog emot de främmande från Österlandet med synbar aktning; men deras antydning om, att en konung var född, som skulle regera i Jerusalem, uppväckte hat och avund i konungens hjärta; ty han tänkte, att detta barn måhända kan bli hans medtävlare samt driva honom och hans arvingar från tronen. Han blev uppfylld av avundsjuka och en satanisk vrede och beslöt att förgöra den unge konungen; men han uppvisade en lugn min och begärde ett enskilt samtal med de vise männen. Han frågade dem noga om tiden, då de hade sett hans stjärna. Han lyssnade till berättelsen om Kristi födelse med påtagen glädje och bad de vise att genast underrätta honom om allt, som de kunde finna ut om denna sak, så att han kunde vara en av de första att ge Messias sin hyllning.