Herodes väntade otåligt på de vise männens återvändande; ty han längtade storligen efter att utföra sitt beslut att förgöra Israels konung. Herodes tänkte, att Jesus skulle regera över ett jordiskt rike; och han var naturligtvis emot, att en annan judisk konung skulle uppstå. Översteprästerna och de skriftlärde, som föregav sig ha insikt om Skrifterna, hade framhållit för folket de profetior, som angår Kristi andra ankomst i makt och stor härlighet för att omstörta alla riken och all makt på jorden, samt tillämpat dessa på hans första ankomst. De var hämndgiriga och påstod skrytsamt, att Kristus skulle bli en jordisk furste, och att varje rike och folk skulle böja sig i underdånighet för honom. De hade inte Guds ära i sikte, då de rannsakade profetiorna, och de hyste ej heller någon önskan om att rätta sitt leverne efter profeternas rena lära, utan de granskade Skrifterna för att finna sådana profeter, som de på ett eller annat sätt skulle kunna så utlägga, att de kunde rätfärdiga sitt övermod och sin stolthet, och så att de kunde bevisa, hur Gud föraktade alla folk i världen, undantagandes judarna. De påstod, att det herradöme, som de nu var tvungna att respektera och lyda, snart skulle bli omstörtat; ty Messias skulle bestiga Davids tron och med vapenmakt återställa till judarna deras frihet och stora rättigheter.