Judarna hade uppväckt Herodes’ avund och hat mot Kristus genom sina falska utläggningar av profetiorna. De framställde Frälsaren och hans verk på jorden i ett falskt ljus. Judarnas stora äregirighet och högfärdiga prål föranledde inte Frälsarens förgörande kort efter hans födelse, vilket Satan hade räknat med, utan förde olycka över dem själva och fyllde deras hem med klagogråt. Profeten Jeremias säger, då han beskriver en syn, som han hade: ”Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till.” (Matteusevangeliet 2:18) Herodes levde ej länge, sedan han hade utfört denna blodiga handling. Han fick ge efter för en makt, som han ej kunde motstå, och led en förskräcklig död.