På den tiden var judarna under romarnas herravälde, och prästerna hade ingen rätt till att straffa förbrytelser med döden; detta var överlämnat åt de främmande ämbetsmännen. Men det översteprästerliga ämbetet gav dem icke desto mindre stor makt och inflytelse. De var ej blott rågivare och medlare, utan även domare, och ingen kunde hänskjuta sina mål till någon högre domstol. I sina konstnärligt virkade prästkläder och med sin juvelbesatta bröstplåt, som strålade av en härlig glans, ägde översteprästen ett imponerande utseende, som ingav beundran, vördnad och fruktan hos alla samvetsgranna och uppriktiga tillbedjare. Han skulle på ett särskilt sätt föreställa Kristus. Men Kristi prästerskap kunde dock inte fullständigt avbildas genom Arons. Guds Son skulle bli ”en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt.” Melkisedeks prästerskap kunde ej överföras från en person till en annan; ingen annan präst skulle komma efter Kristus.