De gagnlösa skick och ceremonier, med vilka judarna hade fördärvat sin religion, pålade folket en tung börda, i synnerhet de fattiga; och eftersom de befann sig under romarnas herradöme, måste de även betala skatt till dem. Judarna trivdes ej under detta herradöme, utan såg framåt till den tid, då de som ett folk skulle triumfera genom Messias, världens mäktige Frälsare, som profeterna hade förkunnat. Deras föreställningar om den kommande Frälsaren var starkt inskränkta; de förmodade, att han skulle tillgripa sig konungslig ära och med vapenmakt nedgöra alla förtryckare samt ta Davids tron i besittning. Hade de bara studerat profetiorna med ödmjukhet och med sina andliga ögon öppnade, skulle de ej ha varit så vilseförda, att de ej kunnat skönja de profetior, som åsyftade Kristi första ankomst i förnedring, och de skulle ej heller ha misstytt de profetior, som omtalar hans andra ankomst med stor kraft och härlighet. Men de var stolta och fördärvade, äregiriga och härsklystna till den grad, att de ej kunde rätt bedöma heliga ting. För denna orsaks skull var de icke i stånd till att urskilja mellan de profetior, som hade avseende på hans andra ankomst, utan de trodde, att hans första uppenbarelse skulle ske i kraft och härlighet, i överensstämmelse med profeternas beskrivning av hans andra ankomst.