Gud sökte att upplysa dessa lärare i Israel, och för detta ändamål nyttjade han det enda medel, varigenom denna avsikt kunde utföras. De var så stolta, att de med förakt skulle ha bortvisat varje hänsyftning på, att någon kunde undervisa dem, hur mycken vishet han än vore i besittning av, och hur upphöjd ställning han än intoge. De ansåg sig själva för profetians utläggare, vartill de blivit förordnade av Gud. Men Jesu barnsliga enfaldighet, beskedlighet och saktmodiga väsen övervann deras inrotade fördomar. Deras hjärtan öppnades för Skriftens vittnesbörd, utan att de själva märkte det; de blev överbevisade om sanningen. Men detta var inte allt; en gudomlig kraft följde med Kristi ord, och Guds Ande inskärpte sanningen i deras hjärtan.