Jesu föräldrar såg med förvåning på sin son. De gladde sig storligen, då de såg, att han var utom fara, och de kände en stor tillfredsställelse över den ära, som man visade honom. Men Maria kunde inte glömma den sorg och ängslan, hon hade haft för hans skull, och då hon fick veta, att han inte hade kvarhållits mot sin egen vilja, utan att han hade blivit så fördjupad i sitt samtal med israeliternas höga lärare, att han (som hon menade) hade glömt sin plikt emot sina föräldrar, säger hon högst förebrående: ”’Mitt barn, var har du gjort så mot oss? Din far och jag har varit oroliga och sökt efter dig.’” Jesus svarade milt: ”’Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?’” (Lukasevangeliet 2:48, 49)