Fastän Jesus var väl medveten med sitt heliga uppdrag och sitt upphöjda samröre med Gud, höll han sig dock inte för god för att utföra livets vanliga sysselsättningar. Han var världens Skapare, men han var ändå villig att erkänna, vad han var skyldig mot sina jordiska föräldrar och med vördnad utförde han sina plikter som son, bror, vän och medborgare. Han hade varit himmelens höge Herre, inför vilken änglarna villigt böjde sig, men nu var han en villig tjänare, en villig och lydig son.