Johannes tyckte inte, att han var stark nog att motstå all den frestelse, som han skulle bli utsatt för i samhällslivet. Han kände en fruktan för, att hans karaktär skulle forma sig efter de härskande sederna och bruken bland judarna. I öknen kunde han lättare förneka sig själv och behärska sin aptit samt kläda sig i överensstämmelse med naturen, och i öknen fanns inget, som kunde leda hans tankar bort från bön och heliga betraktelser. Fastän Johannes sålunda hade tillslutit varje inkörsport, som han kunde tillsluta för Satans angrepp, kom likväl frestaren till honom. Men hans levnadsvanor var så rena och naturliga, att han lätt märkte fiendens angrepp, och han hade tillräcklig själsstyrka och en fast karaktär till att stå emot honom.