Johannes Döparen levde alltid i överensstämmelse med det, han lärde. Han längtade inte efter världslig upphöjelse eller ära. Hans liv var oegennyttigt och utmärkte sig genom ödmjukhet och självförsakelse. Han lärde, förmanade och förebrådde folket med iver och uppriktighet utan att ha anseende till personen. Han vände sig varken till höger eller vänster för att erhålla människornas ynnest eller beröm.