Kristi liv står i stark motsats till judarnas, och det var just för denna orsaks skull, som de önskade att dräpa honom. Översteprästerna, de skriftlärde och de äldste tyckte om att stå och be på de mest allmänt besökta platserna, inte endast i synagogan, utan på gathörnen, för att människorna skulle kunna se dem och prisa dem för deras gudsfruktan. Deras barmhärtighetsgärningar utfördes på det mest offentliga sätt för att kalla folkets uppmärksamhet till dem. Deras röst ljöd i sanning på gatorna, inte blott därigenom att de upphöjde sig själva, utan också därigenom att de tvistade med sådana, som hade andra meningar än de hade. De var hämndgiriga, stolta, egenkära och oförsonliga. Genom profeten framställs här Kristi liv i en fullkomlig motsats till översteprästernas, fariséernas och de skriftlärdes.