Änglarna hade aldrig förr lyssnat till en sådan bön. De längtade efter att få överbringa ett bud med försäkran om Guds kärlek till den bedjande Förlösaren. Men nej; detta kunde inte tillåtas; Fadern skulle själv besvara Sonens bön. Hans gudomliga ljus utgick från tronen, himmelen öppnades, och härlighetens strålar vilade på Guds Son, i det att de antog en duvas form, som lyste som polerat guld. Denna duvoskepnad var en bild på Kristi saktmodighet och ödmjukhet.