Då Kristus kom ut i öknen, förändrades hans ansikte, dess härlighet försvann, bördan av världens synder vilade tungt på hans själ, och hans ansikte uttryckte en outsäglig sorg och en djupare smärta, än den fallna människan någonsin har känt. Omåttlighet och vällust hade tilltagit genom alla släkter sedan Adams överträdelse, till dess människosläktet hade så liten moralisk styrka kvar, att det inte kunde segra genom sin egen kraft. Kristus skulle övervinna de köttsliga begärelserna på människosläktets vägnar genom att utstå det svåraste provet i detta avseende. Han skulle vandra allena på frestelsens stig utan någon, som kunde hjälpa och trösta honom. Han skulle kämpa allena med mörkrets makter och visa en självbehärskning, som var starkare än hunger och död. Kristi långa fasta är det kraftigaste bevis på, hur syndiga och fördärvade de synliga begären är, och vilken stor makt de har över människorna.