Vid denna tidpunkt började fanatismen att visa sig. Några, som hade påstått, att de trodde fullt och fast på budskapet, förnekade nu, att Guds Ord är det enda säkra rättesnöret, och i det, att de hävdade att det var den Helige Ande, som ledde dem, underkastade de sig sina egna känslor, intryck och fantasier. Vissa uppvisade en blind och skenhelig nitiskhet och fördömda alla, som inte ville följa deras exempel. Deras fanatiska uppfattningar och handlingar väckte motvilja hos de flesta adventister, och bidrog till, att sanningens sak mötte än mer klander, än förut.