Adventisterna uppdagade på sommaren 1844, att de hade tagit fel avseende uträkningen av den profetiska tidsperioden. De 2 300 dagarna i Danielsboken 8:14, som alla hade trott skulle löpa ut vid Jesu ankomst, slutade på våren 1844, men nu såg man att det skedde först på hösten 1844 och adventisterna samlade sig därför nu kring den tidpunkten för Herrens ankomst. Förkunnandet av detta budskap var ett nytt steg i uppfyllelsen av liknelsen om bröllopet, såsom adventisterna hittills hade betraktat den. I liknelsen hördes det ett rop vid midnatt om brudgummens ankomst. Det var mitt emellan våren och hösten 1844, som de först upptäckte att de 2 300 dagarna inte upphörde förrän på hösten, och Skriftens ord ”Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.” (Matteusevangeliet 25:6).