Rörelsen drog fram likt en flodvåg över landet. Från stad till stad, från by till by och till fjärran belägna orter gick den, tills Guds väntande folk var klarvakna. Fanatismen försvann för denna förkunnelse, som frosten försvinner för solens strålar. De troende såg sina tvivel och sin förvirring avlägsnas, och deras hjärtan fylldes av mod och hopp. Verket var befriat från de ytterliggående fanatiker, som alltid uppträder i samband med mänsklig upphetsning, vilken inte hålls i ordning av Guds Ord och Guds Ande. Nu infann sig den ödmjukhet och gudsfruktan, som kännetecknade de gamla israeliterna, då en av Guds tjänare hade bringat dem ett förebrående budskap. Verket bar den prägel, som Guds verk alltid bär. Det förekom inget extatiskt jubel, utan innerlig hjärterannsakan, syndabekännelse och försakelse av världen. Pinade själar beredde sig för, att möta Herren, man bad nästan oavlåtligt och man helgade sig till Herren utan förbehåll.