Även då förhållandena i kyrkan var som bäst, bestod dess medlemmar inte uteslutande av trofasta, rena och uppriktiga människor. Vår Frälsare lärde, att människor, som syndar med avsikt, inte skall tas upp i menigheten; och ändå valde Han ut män med bristfällig karaktär och lät dem njuta frukterna av Sin undervisning och Sitt exempel, för att ge dem möjlighet till, att se sina fel och rätta till dem. Det fanns en förrädare ibland de tolv apostlarna. Judas blev inte vald på grund av sina karaktärsbrister, utan trots dem. Han upptogs ibland lärjungarna, för att han av Kristi undervisning och föredöme skulle lära sig, vari en kristlig karaktär består, och bli uppmuntrad till att inse sina fel, ångra dem och genom Guds nåd luttra sin själ i lydnad mot sanningen. Men Judas vandrade inte i det ljus, som Gud i Sin nåd lät skina på honom. Han öppnade vägen för Satans frestelser, genom att dagtinga med synden. Hans onda karaktärsdrag blev det förhärskande hos honom. Han lät mörkrets makter ta herraväldet över sitt sinne och blev vred, då han tillrättavisades för sina fel. Detta medförde, att han begick den fruktansvärda förbrytelsen att förråda sin Mästare.