De tidiga kristna var i sanning ett säreget folk. Deras tadellösa vandel och orubbliga tro verkade som en ständig tillrättavisning, som ödelade syndarens frid. Även om de var få till antalet och varken hade pengar, rang eller fina titlar, var de en skräck för de gudlösa, varhelst deras karaktär och tro blev kända. Därför hatade de gudlösa dem, liksom den gudlöse Kain hatade Abel. De människor, som försökte att frigöra sig från den Helige Andes hämmande band, mördade Guds folk av samma orsak, som Kain mördade Abel. Det var också av denna orsak, som judarna förkastade och korsfäste Frälsaren. De betraktade Hans rena och heliga karaktär som en ständig tillrättavisning på grund av deras egenkärlek och fördärv. Ända från Kristi tid till i dag, har Kristi trogna lärjungar varit hatade av de människor, som älskar synden och vandrar på dess väg.