Varje gång, som kyrkan har uppnått världslig makt, har den använt denna till att straffa dem, som inte delat dess lärosatser. De protestantiska kyrkorna har följt romarkyrkans exempel, genom att sluta förbund med världsliga makter. Därmed har de röjt en liknande önskan om, att inskränka trosfriheten. Ett exempel på det finner vi i den engelska statskyrkans långvariga förföljelse av annorledes tänkande. På 1500- och 1600-talen måste tusentals präster, som hyste avvikande meningar, lämna sina församlingar, och många – både präster och lekfolk – ådömdes böter eller fängelse. Åtskilliga pinades först och led därpå martyrdöden. Djuret med de två hornen ”tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.” Uppenbarelseboken 13:16, 17. Detta är det märke, som den tredje ängeln varnar för. Det är det första vilddjurets eller katolicismens märke och det skall därför sökas ibland denna makts utmärkande kännetecken. Daniel säger: ”Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar”. Danielsboken 7:25. Och Paulus kallade samma makt fört ”laglöshetens människa”, som vill upphöja sig över Gud. Den ena förutskickelsen kompletterar den andra. Blott genom att förfalska Guds lag kunde påvedömet upphöja sig över Gud; var och en, som medvetet håller den förfalskade lagen, hyllade därigenom den makt, som hade infört förfalskningen. Att åtlyda de påvliga lagarna var ett tecken på trofasthet mot påven, i stället för trofasthet mot Gud.