Det var icke Guds vilja, att Israel skulle vandra i ödemarken i fyrtio år; Han ville föra dem direkt till Kanaans land och skänka dem detta land, så att de kunde ha levat som en helig och lycklig familj. Men på grund av sin otro kunde de inte dra in där (Hebréerbrevet 3:19). På grund av sitt avfall dog de i ödemarken, och det utlovade landet gavs åt andra. Det var heller inte Guds vilja, att Kristi återkomst skulle uppskjutas så länge, att Hans folk i så många år skulle förbli i denna syndens och sorgens värld. Men vantro skilde dem från Gud. Då de vägrade att uträtta det arbete, Han hade ålagt dem, utvaldes andra till att förkunna budskapet. Av medlidande med världen uppskjuter Jesus Sin återkomst, så att syndare kan få möjlighet till att höra varningen och finna tillflykt hos Honom, innan Guds vrede utgjuts.