Då världens uppmärksamhet riktades på vilodagsreformen, var det åtskilliga populära präster, som förvrängde Guds Ord och tolkade dess vittnesbörd på det sätt, som bäst skulle lugna sökande själar. De, som inte själva granskade Bibeln, slog sig till ro med att godta de slutledningar, som stämde överens med deras önskningar. Många försökte att tillintetgöra sanningen med hjälp av sakskäl, spetsfundigheter och hänvisningar till kyrkofädernas traditioner och kyrkans auktoritet. Sanningens förkunnare måste tillgripa Bibeln, för att försvara det fjärde budets giltighet. Ödmjuka män, som blott var beväpnade med sanningens ord, motstod de angrepp, som gjordes av lärda män, som till sin vrede och överraskning uppdagade, att deras vältalighet och lärdom stod maktlös inför de enkla, rättframma resonemang, vilka framfördes av människor, som var mer välbevandrade i Bibeln, än i vetenskapernas spetsfundigheter.