Aposteln Jakob tillkännager, att visdomen ovanifrån är ”först och främst ren” {Jakobsbrevet 3:17}. Om han hade mött dem, som tar Jesu dyrbara namn på läppar besmittade av tobak, och vars utandningsluft och lekamen genomsyras av dess gräsliga stank, och som förorenar himmelens luft och tvingar medmänniskorna till, att andas in giftet; om aposteln kommit i beröring med en vana, som är i sådan motsättning till evangeliets renhet, skulle han inte då ha fördömt den som varande ”jordisk och själisk” och stammande ifrån ”de onda andarna”? Tobakens slavar, som själva förklarar, att de är fullkomligt helgade, talar om sitt hopp att komma till himmelen; men Guds Ord säger klart och tydligt, att: ”Aldrig någonsin skall något orent komma in i den”. Uppenbarelseboken 21:27.