I domen kommer man att ta ställning till, hur människorna har använt varje talang. Hur har vi använt det kapital, som himmelen har lånat oss? Kommer Herren att få Sitt tillbaka med ränta, när Han återvänder? Har vi använt handens, hjärnans och hjärtats förmågor, som betrotts oss, till att ära Gud och välsigna världen? Hur har vi använt vår tid, vår penna, vår röst, våra pengar och vårt inflytande? Vad har vi gjort för Kristus i de fattigas, lidandes, föräldralösas och änkornas gestalt? Gud har betrott oss med Sitt heliga Ord. Hur har vi förvaltat det ljus och den sanning, som skänkts oss, för att göra människorna visa till frälsning? Det saknar värde, att blott bekänna sig till att tro på Kristus. Det är bara den kärlek, som kommer till uttryck i handling, som räknas som äkta. Ja, det är blott och bart kärleken, som gör en handling värdefull i himmelens ögon. Allt, som har gjorts av kärlek, godkänns och belönas av Gud, oavsett hur obetydligt det ter sig i människornas ögon. Människornas dolda egenkärlek avslöjas i himmelens böcker. Människornas icke uppfyllda förpliktelser mot sina medmänniskor är här nedtecknade jämte deras försumlighet mot Frälsarens krav. Här kan de se, hur ofta de gav Satan den tid, de tankar och de krafter, som tillhörde Kristus. Det är en tragisk rapport, änglarna avlägger i himmelen. Förnuftsbegåvade människor, som bekänner sig till att vara Kristi efterföljare, är upptagna av att skaffa sig jordiska skatter, eller av att njuta världslig glädje. Pengar, tid och krafter offras på fåfängans och förlustelsernas altare, medan det bara läggs ned ögonblick på bön, läsning i Bibeln, till själslig ödmjukhet och syndabekännelse.