Nu lever vi i den Stora Försoningsdagens tid. Medan översteprästen skaffade Israel försoning i den avbildande tjänsten, skulle hela folket ödmjuka sina själar, genom att omvända sig från synden och ödmjuka sig inför Herren, för att inte utrotas. På samma sätt bör alla, som önskar, att deras namn skall bli kvar i Livets Bok, använda de få dagar, som återstår av nådatiden, till att ödmjuka sina själar inför Gud, genom att sörja över synden och ångra den av hela hjärtat. Det skall till en djupgående, samvetsgrann hjärterannsakan. Den lättsinnighet och ytlighet, som förekommer hos så många bekännande kristna, skall bekämpas. De människor, som verkligen vill undertvinga de onda böjelser, som kämpar om övertaget, har en hård kamp framför sig. Var och en måste bereda sig personligen. Vi blir inte frälsta gruppvis. Den ena människans renhet och gudshängivenhet kan inte avhjälpa en annan människas brist på dessa egenskaper. Fastän alla folkslag skall ställas fram inför Guds domstol, kommer Han att gå igenom varje enskild persons mål lika nogsamt och grundligt, som om det inte levde någon annan på jorden. Var och en skall gå igenom prövningen och vara utan fläck eller skrynkla eller något sådant.