Efter att först ha förvanskat Kristi ord, började han att använda sig av undanflykter och direkta lögner, i det att han beskyllde Guds Son för att vilja förödmjuka honom inför himmelens invånare. Han försökte också att baktala de änglar, som var trofasta mot Gud. Han beskyllde alla dem, som han inte helt lyckats att få över på sin sida, för att sakna intresse för det, som var till fördel för de himmelska väsendena. Han gav dem, som förblivit trofasta mot Gud, skulden för det bedrägliga verk, han själv utförde. Och för att styrka sin beskyllning om, att Gud hade varit orättfärdig mot honom, förvanskade han Skaparens ord och gärningar. Hela hans politik gick ut på, att förvirra änglarna med hjälp av listiga lögner om Guds avsikter. Allt, som var enkelt och rättframt, höljde han i mystik, och med hjälp av lömska förvanskanden väckte han tvivel på Herrens mest otvetydiga uttalanden. Hans höga ställning och hans nära förbindelse med himmelens Konung gav hans ord större vikt, och det lyckades honom att förmå många att delta i hans uppror mot Gud.