Ända till slutet på striden i himmelen fortsatte den store tyrannen, att rättfärdiggöra sig. Då det meddelades, att han och hans anhängare skulle fördrivas från lycksalighetens boning, förkunnade upprorsledaren övermodigt sitt förakt för Skaparens lag. Han upprepade sitt påstående om, att änglarna inte behövde någon kontroll, utan borde ha lov till att göra, vad de ville, eftersom deras vilja alltid skulle få dem att välja den rätta vägen. Han tillkännagav, att de gudomliga lagarna orättvist begränsade änglarnas frihet, och att det var hans avsikt att få lagen avskaffad, så att änglarna, efter att ha befriats från detta ok, kunde uppnå en mera upphöjd och ärofylld ställning. Med avsikt gav Satan och hans sammansvurna Kristus skulden för deras uppror, i det att de tillkännagav, att de aldrig skulle ha gjort uppror, om Han inte hade riktat tillrättavisningar mot dem. Fulla av trots och envishet försökte de förgäves, att omstörta Guds styre, samtidigt som de hädiskt påstod, att de själva var oskyldiga offer för en förtryckande makt. Så förvisades upprorsledaren och hans medsammansvurna slutligen från himmelen.