Återigen, Satan ser Herrens tjänare nedtyngda på grund av det andliga mörker som insveper folket. Han hör deras allvarliga böner om andlig nåd och kraft att bryta förtrollningen av likgiltighet, sorglöshet och slöhet. Då spelar han ut sin förslagenhet med förnyad iver. Han frestar människor till överseende med aptit eller någon annan form av självtillfredsställelse, och förlamar på så sätt deras känslighet, så att de misslyckas med att höra just de saker, som de mest behöver lära sig.