De, som är ovilliga att erkänna Bibelns tydliga sanningar, söker oupphörligt efter tilltalande myter, som kan lugna deras samveten. Ju mindre andliga, självförnekande och ödmjukhetsgrundade de förkunnade lärosatserna är, desto större gillande väcker de hos sina åhörare. Dessa personer nedvärderar den egna intelligensen, genom att låta den tjäna deras köttsliga lustar. De inbillar sig, att de är för kloka till att granska Bibeln med krossade hjärtan och allvarlig bön om Guds vägledning, och därför har de inget värn mot villfarelser. Satan står redo, att uppfylla deras önskningar, och han fyller dem med sina lögner i sanningens ställe. Det var på detta sätt, som katolicismen fick makten över människornas sinnen; och genom att förkasta sanningen, eftersom den innebär ett kors, följer protestanterna deras exempel. Alla, som åsidosätter Guds Ord, därför att de föredrar seder och bruk i stället för Bibeln, vill inte skilja sig från omgivningen. Till sist betraktar de kätteri som sanning. Varje tänkbar form av villfarelse antas av dessa, som överlagt förkastar sanningen. Den människa, som inte känner avsky inför en lögn, tror utan att tveka på en annan. Då aposteln Paulus talade om dem, som ”inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta”, sade han: ”Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.” Andra Tessalonikerbrevet 2:10-12. När vi erhållit en dylik varning, bör vi vara på vakt mot de lärosatser, som erbjuds oss.