Och vad grundar Bibelförvanskaren sina påståenden på? På en enkel mening, som säger, att David underkastade sig försynens skickelse. Hans själ ”började att längta innerligt efter Absalom, ty han hade blivit tröstad i sin sorg över att Amnon var död.” Tiden hade mildrat hans sorg, och hans tankar vände sig från den döde till den levande sonen, som hade flytt, eftersom han fruktade det rättvisa straffet för sin förbrytelse. Och detta skall vara bevis på, att den druckne Amnon, som hade begått blodskam, genast efter döden fördes till salighetens boningar, där han skulle renas och göras redo för samvaro med syndfria änglar! I sanning en skön myt, som är väl anpassad att behaga det köttsliga hjärtat! Detta är Satans egen lärosats, och den uträttar hans verk på bästa sätt. Går det att undra över, att ondskan florerar, när en sådan lära förkunnas? Föreligger det inte ett stadigt behov av, att hålla fast vid den tro, som en för alla har anförtrotts åt de heliga?