Den Heliga Skrift innehåller ingenstans något uttalande om, att de rättfärdiga går till sin belöning eller de onda till sitt straff, när de dör. Patriarkerna och profeterna har aldrig uttalat något sådant. Kristus och Hans apostlar har aldrig ens antytt det. Bibeln säger tydligt, att de döda inte genast tas upp till himmelen. Den säger, att de sover till uppståndelsen (Första Tessalonikerbrevet 4:14; Job 14:10-12). När silvertråden brister och den gyllene skålen slås sönder, upphör människans tankar (Predikaren 12:6, danska Bibeln). De, som hamnar i graven, är tysta. De är omedvetna om, vad som sker under solen (Job 14:21). De trötta rättfärdiga får salig vila! Vare sig tiden är lång eller kort, verkar den för dem vara i blott ett ögonblick. De sover, tills de av Guds basun väcks upp till vidunderlig odödlighet. ”Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga”. {Första Korintierbrevet 15:52.}