De lärdes upp till att tro, att påven var deras medlare på jorden, och att ingen kunde komma till Gud, utan att först hänvända sig till påven. Man lärde också folket, att påven var Guds företrädare gentemot dem, och att han därför skulle åtlydas obetingat. I fall någon underlät sig att rätta sig efter honom, skulle vederbörande straffas allvarligt till kropp och själ. Sålunda leddes människornas tankar bort ifrån Gud och till felande, grymma människor, ja, mer än det, till själve mörkrets furste, som utövade sin makt genom dem. Synden uppträdde i helighetens förklädnad. När Skriften förbjuds och människor betraktar sig själva som översta myndighet, kan man inte vänta sig annat än svek, bedrägeri och syndighet. Då de mänskliga lagarna och sedvänjorna sattes i högsätet, inträdde det fördärvliga tillstånd, som alltid följer på Guds lags åsidosättande.