Romarkyrkans inflytande tycktes tillta, ehuru ogudaktigheten ibland kyrkans ledande män växte. Mot slutet av 700-talet hävdade påvekyrkans företrädare, att de romerska biskoparna haft samma andliga makt under kyrkans första århundraden, som nu. För att underbygga sitt påstående, måste man finna ett eller annat tillvägagångssätt, för att ge det ett stänk av auktoritet. Munkarna förfalskade gamla skrifter. Man fann dittills okända konciliebeslut, som bekräftade påvens allmännerliga överhöghet från de tidigaste dagar. Kyrkan, som hade förkastat sanningen, grep med begär dessa förfalskningar.