Påvedömet tillvällde sig än mer makt, då påve Gregorius VII på 1000-talet tillkännagav romarkyrkans ofelbarhet. Ett av hans påståenden gick ut på, att kyrkan, enligt Skriften, aldrig hade tagit miste, och att den heller aldrig skulle komma att göra det. Men hans påstående åtföljdes inte av bevis från Skriften. Den stolte påven hävdade också, att han hade makt att avsätta kejsare, och uttalade, att ingen kunde ändra på, vad han hade bestämt, utan att det var hans rätt att ändra på alla andras beslut.