En religion med yttre form verkar tilldragande på det icke pånyttfödda hjärtat. Den katolska gudstjänstens prakt och ceremoniel har en förförande trolldomsmakt, som har bedragit många, och dessa kommer att betrakta romarkyrkan som själva himmelrikets port. Bara de, vars fötter står stadigt på sanningens grund, och vars hjärtan är förnyade genom Guds Ande, har kraft till att motstå dess inflytande. Tusenden, som inte av egen erfarenhet känner Kristus, låter sig förledas till att anta ett sken av gudsfruktan utan dess kraft. Det är just en sådan religion, massorna fordrar. Kyrkans påstående, att den kan ge syndernas förlåtelse, får katoliken att känna sig fri att synda. Det är nämligen en mera tilltalande tanke för den, som älskar att ta hänsyn till sig själv, att bikta sig för en medmänniska, än att öppna själen för Gud. Det är behagligare för mänskonaturen, att göra bot, än att släppa taget om synden. Det är lättare, att plåga kroppen i säck och aska samt i törnen och tyngande kedjor, än att korsfästa de syndiga drifterna. Tungt är det ok, som det mänskliga hjärtat är villigt att bära, hellre än att böja sig under Kristi ok.