Kristus ger i Sitt liv inget exempel på, att män och kvinnor skall spärra sig själva inne i kloster, för att bli skickade för himmelen. Han har aldrig lärt oss, att kärlek och medkänsla bör undertryckas. Frälsarens hjärta svämmade över av kärlek. Ju mera människan närmar sig den moraliska fullkomligheten, desto starkare blir hennes känslighet, desto klarare hennes uppfattning om synd och desto djupare hennes medkänsla med de bedrövade. Påven hävdar att han är Kristi ställföreträdare, men hur skulle hans karaktär tåla en jämförelse med vår Frälsares? Har man någonsin hört, att Kristus dömde människor till fängelse eller sträckbänk, för att de inte hyllade Honom som himmelens Konung? Hörde man någonsin Hans röst döma någon till döden, för att vederbörande inte tog emot Honom? Den gång, då invånarna i en samaritisk by visade Honom ringaktning, fylldes aposteln Johannes av harm och sporde: ”Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen och förtära dem som Elia också gjorde?” Jesus såg medlidsamt på Sin lärjunge och svarade, i det att Han tillrättavisade honom för hans hårda sinnelag: ”Människosonen har inte kommit för att förgöra människosjälar, utan för att frälsa dem.” Lukasevangeliet 9:54 och 56, Reformations-Bibeln. Vilken skillnad på den anda, Kristus lade i dagen och Hans föregivne ställföreträdares!