Månne dessa personer har glömt det krav på ofelbarhet, som för åtta hundra år sedan framfördes av denna högmodiga makt? Under 1800-talet håller man fast vid detta krav mera obetingat, än någonsin tidigare. När Rom hävdar, att kyrkan aldrig felat, och att den enligt Skriftens vittnesbörd aldrig kommer att fela, hur skall den då kunna frångå de principer, som i svunna tider har varit rättesnöret för dess handlingssätt?