Senare gav påven befallning om, att församlingsprästen skulle förmana överträdare av Söndagen och råda dem till, att gå i kyrkan och be sina böner, för att de själva eller deras grannar inte skulle drabbas av en eller annan stor olycka. Ett prästerligt råd framförde detta sakskäl, som sedan dess flitigt använts, även av protestanterna. Eftersom människor träffats av blixten, medan de arbetat på Söndagen, måste denna vara vilodagen. ”Det är tydligt”, sade prästerna, ”i hur hög grad det har väckt Guds misshag, att ringakta denna dag.” Det gjordes en hänvändelse till präster och regeringsmedlemmar, kungar och furstar samt alla troende människor om ”att göra största möjliga ansträngning för, att denna dag åter må äras och för kristenhetens anseendes skull må mera fromt iakttas i den kommande tiden”.