Likväl vållade Skriftens brist på belägg för Söndagens helighållande inte ringa besvär. Folket misstrodde de lärdes rätt, att åsidosätta Herrens direkta befallning: ”Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat” till förmån för helighållandet av solens dag. Som ersättning för bibliska bevis var det nödvändigt, att finna på andra utvägar. En nitisk förkämpe för Söndagen, som vid slutet på 1100-talet besökte England, mötte motstånd från trofasta vittnen om sanningen, och hans ansträngningar var så fruktlösa, att han för en tid reste bort från landet och tänkte fram och åter, för att finna på ett medel till att genomdriva sin lära. Då han vände tillbaka, var bristen avhjälpt, och han var framgångsrikare med sina senare strävanden. Han medhavde en rulle, som sades härröra från Gud Själv, och som innehöll det nödvändiga påbudet om att helighålla Söndagen, liksom fruktansvärda hot, för att skrämma de olydiga. Detta dyrbara dokument är ett lika stort bedrägeri, som förklaringen att det skulle ha fallit ned från himmelen och hittats i Jerusalem på St. Simons altare på Golgata. I verkligheten härrörde dokumentet från det påvliga palatset i Rom. Genom alla tider har svek och förfalskningar ansetts lovliga av det påvliga prästväldet, för att öka deras rikedom och makt.