Före Sin korsfästelse förklarade Frälsaren för Sina lärjungar, att Han skulle dö och åter stå upp ur graven, och änglar var tillstädes för att inpränta Hans ord i deras sinnen och hjärtan. Men lärjungarna väntade sig en världslig befrielse från det romerska oket, och de stod ej ut med tanken på, att Han, i vilken deras förhoppningar låg, skulle lida en vanärande död. De glömde de ord, som de hade behövt minnas, och då prövningens timme slog, var de oförberedda. Jesu död tillintetgjorde deras förhoppningar så fullständigt, att man skulle tro, att de inte hade blivit förvarnade. I profetiorna uppenbaras framtiden lika tydligt för oss, som för lärjungarna genom Kristi ord. Profetiorna beskriver klart de händelser, som är knutna till nådatidens utgång och beredelsen inför prövningens tid. Men trots detta känner tusentals personer till lika litet om dessa betydelsefulla sanningar, som om de aldrig hade blivit uppenbarade. Satan är på sin vakt, för att utplåna alla intryck, som skulle göra dem visa till frälsning, och när prövningens tid stundar, kommer dessa människor inte att vara beredda. När Gud sänder människorna varningar, som är så betydelsefulla, att de sägs bli förkunnade av änglar, som flyger mitt uppe i himlen, fordrar Han, att varje människa, som är i besittning av sunt förnuft, skall ge akt på budskapet. De fruktansvärda straff, som hotar alla dem, som tillber vilddjuret och dess bild (Uppenbarelseboken 14:9-11), bör få alla att flitigt granska profetiorna och därmed lära sig, vad vilddjurets märke är, och hur man undviker, att ta emot det. Men alltför många sluter till öronen för sanningen och föredrar uppdiktade historier. I det att aposteln Paulus skådade ned till de sista dagarna, sade han: ”det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran”. Andra Timoteusbrevet 4:3. Den tiden är redan här. De flesta människor bryr sig inte om Bibelns sanning, eftersom den strider emot det syndiga, världsliga hjärtats begär, och Satan förser dem med de bedrägerier, som de älskar.