Då Kristus kom och talade livets ord, lyssnade det enkla folket till Honom med glädje, och många även ibland prästerna och de ledande trodde på Honom. Men översteprästen och nationens härskare var fast beslutna, att fördöma och förkasta Hans lära. Fastän alla deras försök att finna något att anklaga Honom för slog fel, och fastän de inte kunde undgå att känna Hans ords gudomliga kraft och visdom, höll de fast vid sina fördomar och förkastade de tydligaste bevis på, att Han var Messias, för att inte måsta bli Hans lärjungar. Dessa Jesu motståndare var män, som folket ända från barnsben hade lärt sig att visa vördnad, och vars myndighet de var vana vid att underkasta sig. ”Hur kommer det sig”, frågade de, ”att våra rådsherrar och våra skriftlärde inte tror på Jesus? Skulle dessa fromma människor inte tro på Honom, om Han verkligen vore Kristus?” Det var på grund av dessa lärares inflytande, som det judiska folket förkastade sin Frälsare.