De har inte tagit hänsyn till sina timliga intressen eller försökt att bevara sitt goda rykte och sitt liv. Men när en storm av motstånd och försmädelse bryter lös över dem, är det likväl några av dem, som kommer att fyllas av förfäran och utbrista: ”Om vi hade förutsett följden av vår förkunnelse, skulle vi ha tigit.” Svårigheterna tornar upp sig omkring dem. Satan hemsöker dem med otaliga frestelser. Det arbete, de har tagit på sig, tycks dem nu icke utförbart. De hotas med tillintetgörande. Den begeistring, som tidigare uppfyllde dem, är borta; men de kan ändå inte ge upp. De känner sin oändliga hjälplöshet, och därför söker de kraft hos den Allsmäktige. De kommer ihåg, att de ord, de uttalat, inte varit deras egna, utan ingivna av Honom, som befallde dem att förkunna varningen. Gud planterade sanningen i deras hjärtan, och de kunde inte underlåta att förkunna den.