När den i lagen fastställda tidpunkten närmar sig, kommer folk att sammansvärja sig, för att utrota den hatade sekten. Det kommer att fattas beslut om, att ett avgörande slag skall riktas under en natt. Detta skall fullständigt tysta den röst, som protesterar och tillrättavisar. Guds folk, somliga i fängelseceller och andra dolda på ensamma platser i berg och skogar, ber stadigt om Guds beskydd, medan skaror av beväpnade män, som eggas på av härskaror av onda änglar, överallt förbereder det dödsbringande slaget. Med segerrop, hånande ord och bespottande utbrott skall onda män precis till att störta sig över sitt byte, när det sänker sig ett mörker, som är djupare än nattens dunkel, över jorden. Därpå uppkommer det en regnbåge, som strålar av härlighet från Guds tron, tvärs över himlen, och den tycks omgärda var och en av de bedjande grupperna. De vreda människomassorna gör plötsligt halt. Deras hånande ord dör bort. De har glömt dem, som var föremål för deras mordiska raseri. Uppfyllda av onda föraningar, stirrar de på symbolen för Guds förbund och längtar efter, att finna lä för dess bländande glans.