Genom en glugg i skyarna skiner en stjärna, vars glans ökar fyrfaldigt i kontrast med mörkret. Den bringar bud om hopp och glädje till de trofasta, men om vrede och stränghet till dem, som har överträtt Guds lag. De, som har offrat allt för Kristus, är nu i säkerhet, som om de vore dolda i Guds hydda. De har blivit satta på prov, och för världen och för sanningens föraktare har de visat sin trofasthet mot Honom, som dog för dem. En vidunderlig förändring visar sig hos alla dem, som varit trogna, fastän hotade med döden. De har plötsligt befriats från det ohyggliga tyranni, som utövats av människor förvandlade till demoner. Deras ansikten, som förut varit bleka, ångestfyllda och pinade, lyser nu av förundran, tro och kärlek. De höjer sina röster i jublande sång: ”Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet, om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror.” Psaltaren 46:2-4.