De minns också tydligt Frälsarens liknelse om de vingårdsmän, som vägrade att ge husbonden vingårdens frukter, och som misshandlade hans tjänare och dödade hans son. De kommer även ihåg den dom, som de själva uttalade: ”’Onda som de är, skall han låta dem få en ond död”. I dessa otrogna vingårdsmäns synd och straff ser prästerna och de äldste sin egen synd och sitt eget rättfärdiga straff. Och nu ljuder det ett smärtfyllt skrik. Högre, än ropet: ”Korsfäst honom! Korsfäst honom!”, som gav genljud på Jerusalems gator, ljuder detta förfärliga, förtvivlade skrik: ”Han är Guds Son! Han är den sanne Messias!” De försöker, att fly ifrån konungarnas Konung. Förgäves försöker de, att skyla sig i djupa hålor i jorden, som sönderrivits under elementens raseri.