Det är vid midnatt, som Gud visar Sin makt och befriar Sitt folk. Solen träder fram och strålar i all sin glans. Tecken och under följer i rask takt. De gudlösa tittar i rädsla och förundran på, medan de rättfärdiga med högtidlig glädje betraktar tecknen på sin befrielse. Allt i naturen tycks vara ändrat. Älvarnas lopp stannar upp. Mörka, tunga skyar stiger upp och stöter ihop. Men mitt på den mörka himlen finns det ett molnfritt ställe, som lyser med obeskrivlig härlighet, och varifrån Guds röst hörs. Den låter som bruset från många vatten och säger: ”’Det har skett.’” Uppenbarelseboken 16:17.