Alla de, som lämnar gravarna, har samma kroppsstorlek, som då de blev begravna. Adam, som står ibland de uppståndna, är hög till växten och har en majestätisk gestalt. Han är bara något mindre, än Guds Son. Han skiljer sig kraftigt åt från senare släktleds människor. Här ser man tydligt mänskosläktets stora urartning. Men alla uppstår med den eviga ungdomens friskhet och kraft. I begynnelsen skapades människan till Guds avbild, inte bara till karaktären, utan också till gestalten och ansiktsdragen. Synden förvanskade och nästan utplånade den gudomliga bilden, men Kristus kom för att återupprätta det, som hade gått förlorat. Han kommer att förvandla vår förnedringskropp, så att den liknar Hans härlighetskropp. Den dödliga, förgängliga gestalt, som är berövad sin skönhet och som en gång besmittades med synd, blir vacker, fullkomlig och odödlig. Alla skavanker och defekter lämnas i graven. De frälsta, som nu åter får tillgång till livets träd i Eden, som gick förlorat för så länge sedan, kommer att växa upp till samma kroppslängd, som människan hade i sin ursprungliga härlighet. De sista spåren av syndens förbannelse kommer att avlägsnas, och Kristi trofasta kommer, både vad gäller ande, själ och kropp, åter att bli spegelbilder av sin fullkomlige Herre. Vidunderliga frälsning! Vidunderliga frälsning, som vi så länge har talat om, som vi så länge har hoppats på och med förväntning försökt att föreställa oss, men som vi aldrig till fullo har förstått!