Sedan Adam förvisats från Eden, var hans liv på jorden fyllt av sorg. Varje vissnande blad, varje offerdjur, allt, som skämde den sköna naturen, och varje fläck på människans renhet minde honom på nytt om hans synd. Han led de fruktansvärdaste samvetskval, då han såg, hur ondskan tilltog, och då han som svar på sina förmaningar måste höra förebråelsen, att han själv var syndens orsak. I nästan tusen år stod han tålmodigt och ödmjukt ut med straffet för sin överträdelse. Han ångrade uppriktigt sin synd och satte sin lit till den utlovade Frälsarens förtjänster, och han dog i hoppet om uppståndelsen. Guds Son återupprättade det, som gick förlorat i och med människans nederlag och syndafall, och tack vare Kristi försoning får Adam nu tillbaka det herravälde, han miste.