Utom sig av lycka återser han de träd, som en gång var hans glädje – samma träd, vars frukter han hade plockat i sin oskulds lyckliga dagar. Han ser de vinrankor, han med egna händer vårdade, och de blommor, som han älskade att sköta om. Han ser, att detta är verklighet, och han förstår, att detta är det återupprättade Eden, som nu blivit skönare, än då han förvisades därifrån.